Kjell Höglund

Fan alltså ordet lyricist är inte någonting man tilldelar vem som helst.
Många Hiphopartister brukar kalla sig det, exempelvis har Organism 12 en Uppsala-rappare från rapgruppen MBMA kallat sig för Sveriges enda sådana. Jag uppskattar Organism 12s förmåga att trixa och leka med språket och kallade honom länge för en lyricist. Sedan upptäckte jag Kjell. Kjell "Sveriges enda lyricist" Höglund.
Kjell har förmågan att måla upp alla vardagsproblem som någonting som hade kunnat mäta sig med judeutrotningen eller dödsfall i familjen. Kjell kan med ord och guitar (eller synt) förmedla känslan av ångest och ensamhet som ingen tidigare har gjort och som ingen i framtiden kommer kunna göra.
Kjell är den enda mannen som skulle kunna få mig att gråta av ångest på min bröllopsdag tillsammans med prinsessan jasmin efter att jag vunnit 12 miljoner på vikinglotto. Och detta ska han ha all respekt för.

Jag tog en promenad på stan och mötte en polis
han sa att jag såg sjaskig ut på alla sätt och vis
han snokade i passet och han grävde i min rock
tog upp sin tjänstepenna och skrev upp mig i sitt block
"Ditt långa hår och skägget gör dig lämplig för en koll"
förklarade han bistert mens han skrev sitt protoll.
"Men ta och cirkulera nu åt något annat håll
här får ni inte stå och hindra folk att komma fram
och ta ett jobb så du har råd att köpa sax och kam"

Jag fick se en restaurang och ville komma in
men vakten sa: "Helt otänkbart, var vänlig och försvinn
vi serverar inte sådana som Ni, begrips?
Vi släpper inte in personer som är utan slips"
Jag sa: "Det. var det dummaste jag någonsin har hört"
Han sa: "Det var det dummaste jag någonsin har hört,
vad tror Ni skulle hända ifall alla sa som Ni
då skulle vi ju hamna i ett slipslöst barbari!"

Jag gick in på ett diskotek och köpte mig en öl
luften var mest bara rök och vit som vetemjöl
en flicka som satt bredvid frågade om jag var hög
jag nobbade en flicka och hon kallade mig bög
jag följde med en annan flicka hem till hennes hus
vi spelade Bob Dylan och drack te och tände ljus
sen låg vi med varandra och det kändes bara bra
sen gick jag hem och söp mig full och vakna nästa dag

Dagens Soundtrack

En olycka händer så lätt

Det ser så lätt ut för Martin Timell. Med kreativitet och fantasirikedom kan man försköna sitt hem på ett ögonblick. En plan är lätt att smida och även sätta i verket. Enklare än att tvätta med kaustiksoda och sedan måla med överbliven färg från sovrummet kan det väl knappast bli? En fin garderob i modernt vitt istället för den gamla gistna garderoben från 40-talet med masonit och obehandlad furu var målet.

För det första. Även i utspädd form drabbas man av andnöd och cellskräck när man låter frätande droppar regna ner över sig.

För det andra. Om man inte genast sköljer hud som kommit i kontakt med kaustiksoda med ett badkar med vatten så bildas det röda, svidande utslag.

För det tredje och viktigaste. Eventuella droppar som löst upp gammal färg som sedan landar på parkettgolv teleporteras rakt genom lacken och absorberas sedan girigt av det underliggande träet. Varken med mer kaustiksoda, Vim eller såpa vill fläckarna försvinna. Denna insikt drabbade undertecknad exakt 17:12 tidigare idag.

Efter mycket ångest och bryderier fick jag ge upp och ge mig av på en lång golgatavandring. Alltså: inte med mindre än omfattande sandpappersbehandling tog fläckarna bussen hem. En omgång svindyr golvlack fördelad med hjälp av en specialanpassad roller senare är de röda fläckarna nu ersatta av träfärgade fläckar omgivna av kratrar som mest påminner om Verdun 1916. Historiens vingslag kommer att slå ända tills det är dags för nästa renovering. Martin: fakturan kommer med posten!

Dagens soundtrack.

//den Onämnbare

Dressed for Success

Som utlovat kommer här en modeblogg från sjukhusvärlden. Sus är numera Skånes största arbetsplats och som inspiration och en pedagogisk genomgång måste vi naturligtvis gå igenom dos and donts för framtiden.

#1 Strumpor i sandaler. Detta bannlysta och avskydda modefenomen är faktiskt fullt tillåtet inom sjukhusvärlden. Så passa på! Foppatofflor är tillåtet men på utgående. Såvida man inte är snygg och tjej, då kommer man undan med allt. Tex har signaturen MS bevisat detta genom att varje morgonmöte komma barfota i svarta foppatofflor som verkar ha genomlevt en ökenmarsch och samtidigt vara lika underbar som alltid.

#2 Vita byxor med benficka. Hur annars ska man kunna dölja mobilen samtidigt som den är nära till hands så att man kan smsa medan klinikchefen förklarar budgetsituationen för nästa verksamhetsår?

#3 Blå bussarong. Helvitt är SÅ 90tal!

#4 Kortärmad läkarrock. Mycket viktigt, det förekommer spioner som ivrigt anger alla med långärmat, ringar, armbandsur och andra dissidenter.

Dagens soundtrack

// den Onämnbare

Ett-Ett-Två, Lätt att slå!

Ännu en lördag precis som alla andra lördagar.
Efter att ha druckit ett antal koppar BlueJava och rökt ett större antal cigaretter började vi med dagens stora projekt: Flammys brandsäkerhetsspel.
Ni som läst bloggen tidigare kommer nog se vissa likheter med Nesquick-duo spelet. Flammyspelet var desto roligare. Konceptet var detsamma (ett vanligt men vinnande koncept), kasta tärningen, flytta spelpjäsen lika många rutor. Jämfört med Nesquick-duo spelet innehöll Flammys Brandsäkerhetsspel fler actionrutor och vilade även på en pedagogisk grund. Efter att ha spelat det sitter jag inte bara här som en nöjd vinnare utan även som en upplyst människa. Jag kan nu mycket om brandsäkerhet och skulle aldrig ställa mina perenner på min TV (om jag nu någonsin skaffar perenner eller en TV dvs.).
Min redaktionskollega "Den Onämnbare" hade oturen att flera gånger på rad hamna på actionrutan "Bodils kanin har rymt, ta två steg tillbaka". Medans jag flanerade runt och ägde spelplanen samt fick kunskap om hur man använder brandfiltar flaxade han runt efter den jävla kaninen. Ha Ha Ha, 3-0 till mig!

Dagens soundtrack: en fin bit som helt klart är värd att lyssna på mer än en gång


// D.G

Dagen när hybrisen kom till Hässleholm eller hur ofta googlar Kristina Eliasson sitt eget namn?

Det här med att ta reda på hur populär man är har förändrats mycket de senaste åren efter att It-bubblan har blåsts upp och sprängts.

När vi var unga mätte man popularitet i antalet meddelande på telefonsvararen eller hur ofta beepern pep till. Ett annat sätt var att gå ut på krogen och träffa många man kände. Om många fulla personer kom fram och pratade med en och kände igen en var man riktigt poppis.

När internet kom handlade det om att ha många brev i sin inkorg eller många inlägg i sin gästis på Lunarstorm samt att vara en känd person på aftonbladets webbchatt.

Nu efter att bubblan sprack och internet har blivit ganska ute kan man tro att popularitetssökandet skulle flyttas ut på gatan igen, men ack nej, Nu har ”poppisarna” hittat nya vägar på internet. Man ska ha många som följer ens blogg eller Twitter och det skall gärna vara andra bloggare som gör det.

Sen kommer det till den kanske konstigaste formen som dock endast funkar för personer med lite ovanligare namn. Nämligen att ”Googla sig” eller ”Selfgoogla”. Det går alltså ut på att söka på sitt eget namn i sökmotorn Google och få så många hits som möjligt. Ju fler desto coolare. Även om vi googlar våra egna namn och får upp ”den Gode gripen efter ännu ett misslyckat bedrägeri”, eller ” Ingen vill vara kompis med den Onämnbare” så räknas det som en hit och därmed klättrar vi uppåt i poppisstegen.


Anledningen till att vi på redaktionen ägnar lördagsförmiddagen åt detta har absolut ingenting att göra med att vi inte har vänner och att en av oss har en flickvän som är arg och inte vill ha någonting med oss att göra. Det handlar om att vi fick ett brev igår. Tio minuter efter att gårdagens senvinterinlägg postats fick vi detta:


”Hej Anarkistkollektivet.

Det har kommit till min kännedom att ni är missnöjda med mitt arbete.

Jag blir både ledsen och förnärmad över att se mitt namn förekomma på denna oseriösa och naiva blogg. Att ni dessutom liknar min organisation med GeStapo, som om jag inte missminner mig är en Sovjetisk fd säkerhetspolis ger mig kalla kårar.

Jag kommer att anmäla detta till polisen om ni inte genast avlägsnar inlägget


Med vänlig hälsning


Kristina Eliasson

04xx-xxxxxx”


Hur fan kan Kristina hitta detta?

Antingen är vår blogg betydligt populärare än vad vi någonsin kunnat tro. Är det troligt? -Nej!

Vi tror att Kristina Eliasson självgooglar sig minst var tionde minut.

Okej, hon har ett rätt coolt jobb. Vem har inte drömt om att sätta dit samhällets fiender hela dagarna? Det knackar på dörren och en orakad man med kritvitt ansikte tittar oroligt ut genom dörrspringan med säkerhetskedjan tryggt på plats. Vem är det som knackar på? Är det en okänd välgörare? Är det Lottie Knuttson som kommer med korrekt och saklig information? Är det Sofia Rågeklint som kommer med en postkodscheck och nycklarna till en splitterny Volvo V70? Nej, det är Kristina Eliasson som är tillbaka just när han trodde att ingen visste att det var han som körde över grannens katt. Tyvärr finns det inga namngivna vittnen, men Kristina Eliassons allvetande ande vakar tryggt över sammhällets ljusa och mörka sidor! Hon har ju sett bilderna på Facebook och det räcker ju för vem som helst! Både i dagsljus, månens matta sken och nattsvart vintermörker skiner ljuset från en stöldmärkt TFT-skärm över Kristina Eliassons beslutssamma men 80-talssminkade kärringanlete. Google går varmare än när Carolina Gynnings byst läckt till allmän beskådan när Kristina Eliasson snabbt och effektivt selfgooglar sitt eget namn. Facebook.com, lunarstorm.se, eniro.se, helgon.net, rotfyllning.nu – ingen hemsida undgår Kristina Eliassons jakt på popularitet och bekräftelse! Hybrisen verkar ha kommit till Hässleholm. Ingen hybris på redaktionen, men bara för sakens skull gjorde vi en ovetenskaplig undersökning. ”Den Gode” öppnar starkt med 389000 träffar. ”Den Onämnbare” landar på ynka 5580 träffar... Och nu till det ni alla väntat på... … och på en hedrande sistaplats kommer ”Kristina Eliasson” med förnedrande 2820 träffar. In your face Kristina Eliasson!


Hybrisen har kommit till Hässleholm. Är den där för att stanna? I kollektivet finns den åtminstone inte.


Dagens soundtrack tillägnas de bortglömda kämpar som trodde att de hade vunnit allt men nu för en tynande tillvaro på politikens skuggsida. Det är tom fler som gillar falafelvagnen på von Rosens väg än Ny Demokrati. Stackars Bert och Ian.


//den Gode & den Onämnbare


PS Och ja, Kristina Eliasson, blommorna är till dig! Nästa år får du en historiebok i present, läs avsnittet om Sovjetunionen och Nazityskland och se vad du snokar fram där! DS

Dax för refrängen - ett litet inlägg om senvintern

Efter en vinter lika lång som kalle kriget men bara lite tråkigare och betydligt mer meningslös kom tövädret likt en perestrojka från Nordsjön. Det märks tydligast på mängden slask och vintergrus som förgiftar parkettgolvet i hallen.

Den Gode försöker desperat muta sig till ett mer fördelaktigt och långtgående handelsavtal med den Vackra. Bilden i kristallkulan är misstänkt lik den i backspegeln; det spelar ingen roll vilken fil du väljer eller hur många tärningar du har i kupén, det ligger alltid någon jävla BMW i döda vinkeln som tar hem spelet till slut. Han heter nästan alltid Johan och har alltid det där lilla extra som behövs "när det gäller". Det har inträffat alldeles för många gånger tidigare och kommer definitivt och med största visshet att inträffa igen.

Till alla Johan därute (t.ex. "Arga Mike"): Här är en tårta ni åtminstone inte får smaka!

Andra personer som inte kommer att få smaka någon (god) tårta är Kristina Eliasson på GeStapo och Lotta Larsson på Stadsdelförvaltningen Centrum i Malmö. Inget ont om dessa organisationer! Det är inte så lätt alltid, men det enda som är svårare än att lida i sin bittra ensamhet är att möta ångesten och klättra trappsteg för trappsteg mot självförverkligande.

Såhär kan det ju givetvis inte fortsätta. I framtiden utlovas modetema, traktorer och ritualnervstatus.

I väntan på våren kan man lyssna på dagens soundtrack. Odödligt!

//den Onämnbare (bitter)

Ruta 28s förbannelse

Tre parti.
En vinnare.
Otaliga skrik av frustration.
Anklagelser om fusk som inte ledde någonvart.
Mitt under pågående olympiad bestämde skrivarkollektivet sig för att koppla av med gammalt hederligt brädspelande. Dock var det så att spelutbudet var ytterst begränsat, efter tips fann vi dock Nesquick Duo-spelet. Inte bara ett roligt och spännande spel, "dubbelt så kul" står det på paketet och inuti det finns det fullkornsflingor som innehåller lika mycket kalorier som vispgrädde.
Nåja, det var ju inte flingorna vi var ute efter, vi var ju ute efter spelet. Reglerna är enkla; jag citerar"Slå tärningen och flytta spelpjäsen lika många rutor som tärningen visar. Först till skålen vinner!". Det är alltså som en lite enklare variant av fia med knuff utan knuffandet.
Dock finns det 6 "actionrutor" 4 positiva, en ganska likgiltig och jävla ruta 28. Endast 8 ynka pluppar från skålen finns denna hemska ruta med texten; (än en gång citat) "Du tappade skeden, börja om från början".
Jag ledde stort, inte bara en eller två utan alla tre partier, och 4 gånger under dessa tre partier hamnar min spelpjäs(som inte medföljer) på jävla ruta 28.

Jag har alltså betalat 31.90kr för onyttiga fullkornslingor utan att få uppleva den magiska känslan av att trippa runt på de åtta sista rutorna. Helvete!

Jag kom efter tre skålar yoghurt på att jag är laktosintolerant, jag kommer inte bara vara bister över de tre sura förlusterna utan kommer även att vara körig i magen.
Malmö FF fyller 100 år idag. Bra sätt att fira, eller hur?!

//den Gode

Dementi: Spelet är det bästa som någonsin konstruerats. Tack vare tre vinster och en portion Nesqiuk Duo har jag energi och glädje nog att springa ett maratonlopp. Synd att jag bara ska cykla till lasarettet...

//den Onämnbare

Dagens soundtrack!