Dax för refrängen - ett litet inlägg om senvintern

Efter en vinter lika lång som kalle kriget men bara lite tråkigare och betydligt mer meningslös kom tövädret likt en perestrojka från Nordsjön. Det märks tydligast på mängden slask och vintergrus som förgiftar parkettgolvet i hallen.

Den Gode försöker desperat muta sig till ett mer fördelaktigt och långtgående handelsavtal med den Vackra. Bilden i kristallkulan är misstänkt lik den i backspegeln; det spelar ingen roll vilken fil du väljer eller hur många tärningar du har i kupén, det ligger alltid någon jävla BMW i döda vinkeln som tar hem spelet till slut. Han heter nästan alltid Johan och har alltid det där lilla extra som behövs "när det gäller". Det har inträffat alldeles för många gånger tidigare och kommer definitivt och med största visshet att inträffa igen.

Till alla Johan därute (t.ex. "Arga Mike"): Här är en tårta ni åtminstone inte får smaka!

Andra personer som inte kommer att få smaka någon (god) tårta är Kristina Eliasson på GeStapo och Lotta Larsson på Stadsdelförvaltningen Centrum i Malmö. Inget ont om dessa organisationer! Det är inte så lätt alltid, men det enda som är svårare än att lida i sin bittra ensamhet är att möta ångesten och klättra trappsteg för trappsteg mot självförverkligande.

Såhär kan det ju givetvis inte fortsätta. I framtiden utlovas modetema, traktorer och ritualnervstatus.

I väntan på våren kan man lyssna på dagens soundtrack. Odödligt!

//den Onämnbare (bitter)